Har haft en av de värsta nätterna någonsin. Värken var obeskrivlig. Först
så ont i ryggen att ja varken kunde gå eller röra mig, sen går det ut i benen och i magen så
jag bara ville skrika. Ingenting hjälpte som vanligt. Är det meningen att man ska LÄRA sig
leva så resten av livet? fyfan säger jag bara!

Det värsta är väl att jag har haft rätt hela tiden.

- Sanning eller lögn, man ger vad man får?
Det är iallafall så jag lärt mig att vara.

Kan du ge mig en förklaring? Jag önskar jag ville lyssna. Well i've heard it all, and i am getting bored.  

Jag står här och trampar men kommer ingen vart.
Mellan vitt och svart, där vill jag inte längre leva. Blickarna blir alltmer grå idag. Varför?
Det har du dig själv att skylla, för att såra mig?, kanske. Eller för att du är så osäker på
dig själv så du måste söka bekräftelse hos andra?, för att jag inte räcker till.
Kanske är det så att du alltid varit så, även i tidigare relationer?, för att det är bara så du är.
Är du ute efter att såra, svika och förstöra det som byggts upp?, för att känna dig stor,
mäktig, som du sedan inser att du inte är.
Försöker du bevisa att du kan göra vad du vill, utan att det blir någon skillnad?, för
att vad som än skér förlåter jag och stannar kvar.
Fråga dig själv, vad som är värt mest?, för jag har redan ställt frågan tusen gånger
men svaret kan inte vara annat än fel, eftersom besvikelsen dyker upp igen.

Vad tjänar du?, självkänsla, trygghet att det finns dom du kan söka tröst hos om, jag lämnar dig. 

Måste man ha en/fler "backup/s" för att man ska vara säker på sig själv?

Vi alla vet väl att den känslan bara finns där till det skapat tillräckligt med
problem att man förlorar det enda som man faktiskt, egentligen alltid
vill ha kvar. Därefter, slår det oss tillbaka och man har förlorat.

- Jag förstår inte varför, för det existerar inte i min värld.


Föreställ dig, i mina skor efter allt som varit kring oss och vad jag tvingats till de senaste månaderna på
grund av mitt tillstånd. Föreställ dig, hur ont det gör att ständigt bli knäckt av den man älskar.
Då spelar det inte längre någon roll, hur mycket du ställt upp när jag mått dåligt, eller hur mycket
du bryr dig. Då skulle du inte såra mig från första början och definitivt inte fortsätta i samma
riktning när du vet vart den leder.

De andra gångerna har jag inte blivit annat än ledsen & frustrerad. Men nu kan
jag inte längre beskriva hur det känns. För nu, har jag en mur framför mina ögon, som
jag inte tänker försöka ta mig över. Jag förstår helt enkelt inte varför, varför jag ska
låtsas att allt är okej när det inte är det!? Samma bortförklaringar och samma förbannade
lögn. Jag trodde för ett tag sedan att jag nått så långt ner man kan komma, psykiskt.
Men nu är jag dubbelt så långt ner och jag tror inte jag kan förlåta den här gången.
Det går bara någon månad ändå så är det samma sak igen, det fungerar helt enkelt
inte för mig. Tänk dig om jag skulle göra likadant? Är det
konstigt att jag inte tycker om när du undanhåller
saker för mig hela tiden, gör allt för att dölja det för mig? Att du
ändrar hennes namn till ett klubbnamn för att jag inte ska se, vem du egentligen
ringer, eller skriver till. Att du sedan ljuger om sanningen som jag t o m har bevis på,
för att vänta tills nästa gång det skér och tala sanning om gången innan, för att sedan
ljuga om det som skett nu? Är det också konstigt om jag undrar vad hon har, som
fattas hos mig, efter allt? Är det konstigt om jag undrar, när det har varit flera andra,
förut? Nej, för du hade tyckt samma sak.
Även om det tillhör de förflutna, så kommer det alltid tillbaks när samma sak
dyker upp, fast med ett annat namn(!?) Men det här namnet har varit i bilden sedan
kvällen du knäckte mig, 21 februari 2009. Ställ dig i mina skor och försök föreställ dig
hur jag mår över detta. Det vet jag att du inte kan. För du det är ingen stor grej
för dig, men vet du vad? Det är allt för mig!
Du såg hur sårad jag blev sist, ändå hände det igen och då påstår du att du aldrig
skulle, för att du såg hur ledsen jag blev sist. Du skulle inte tillåta det.
Ändå är det här tredje gången efter det? Whatever i try to do, i'll never be
good enough for you. Why is that? WHAT is that?

Jag undrar om det ens är värt att kämpa för, när allt egentligen är en stor lögn.  
Förnekar inte att du inte har känslor för mig, för det har jag sett, men det överväger inte
dessa ständiga lögner och bortförklaringar. Inte för mig, tyvär.

:(

You reeled me in with your smile andyou made me melt with your voice.
Now I've been gone now for a while. I don't wanna pay the cost
But it'd be best if you get lost because we know you'll never change!
Don't say that you need me and don't play these games with my mind.
You better get out of my my head cause you're wasting your time.
And don't say it's forever don't play, cause you had your shot.
You better stop messin' around cause you're gonna get caught. I guess I'm not the only one..
But see it's my heart on the line this time.
I'm your only one or i'm leaving.
I won't forget about our past, never. :( But,
now your making it much easier for me to see.
Don't say that you're sorry for breaking every inch of my heart!!!!


What did i do to diserve this? Tell me the truth and don't lie, you're pretty good
at that but no not this time. You know that you're gonna loose. Everything
and everyone that means so much to you. you feel your heart beat deep
down. You're in the shame of causing the stain.
I tried to cry myself to sleep 'cause it was suppose to hurt.
I know better then to let you break my heart, once again. You're not worth the time
that this is taking. How long's it gonna
take before you see that she's no me? So don't say you're sorry 'cause
i'm not gonna litsen. Now i know the reason why i could'nt breathe.
It's been to hard to say, we're fallin of the edge again.
Maybe you'll call me someday. Hear the operator say the number's no good
and that i've had a number of chances, for you. Youv'e got a face for a smile, you know.

Nu när jag har bestämt mig att skriva, som jag nu funderat över hela dagen är jag helt tom.
Jag vet inte var jag ska börja eller vad jag ska berätta, mer än att jag håller på att bli
sinnessjuk, bokstavligt och jag har inte ens mage att prata om det utan det ända sättet
att jag ens vågar erkänna det för mig själv är tvånget att skriva. Just det, jag måste
tvinga mig själv till det för det finns absolut ingenting inom mig som säger att någon ska
förstå, vad jag just går igenom och vad som egentligen pågår i mitt huvud, för det förstår
jag inte själv.

Som de flesta redan vet, fick jag i September 09 diagnosen Endomterios, efter knappa 7 år av
besvär, smärtor och allt där till. Sedan dess har mitt tillstånd både fysiskt och psykiskt blivit
allt sämre.
Jag har lagt ner skolan, pratar knappt med mina vänner och jag orkar knappt kliva upp ur
sängen numera, men jag vet att jag måste.
Såsom jag blivit behandlad med alla möjliga läkemedel har det blivit allt sämre.
Dexofen satte mig på en annan planet, jag visste knappt att jag existerade men ja, den fick mig
att sova, ibland..
Tradolan hjälper mig att bli av med myrkrypen men, den håller mig vaken och jag får desto
mera värk när den gått ur kroppen.


Den senaste månaden har jag knappt sovit alls på nätterna. I vissa fall har jag sovit hela nätter men det
har hänt någon enstaka gång i veckan. När jag väl gör det, drömmer jag precis som vem som helst.
MEN, kan du föreställa dig att varje gång, få en känsla av verklighet? Det är svårt att förklara, då
det är ganska vanligt att ha drömmar som känns så verklig när man vaknar, men tänk dig att
du gör dig illa och vaknar att du har ont så du gråter på stället du gjorde illa i drömmen.
Så har jag det varje natt, jag får sova ostört. Men det är inte bara att jag vaknar av värk som
jag också haft i drömmen. En natt drömde jag att någon som står mig väldigt nära hade dött och
när jag vaknade grät jag så fruktansvärt att jag faktiskt var övertygat att det var sant och det känner
jag än idag. Det finns inte en sekund som jag kunnat intala mig själv att det bara var en dröm. Men
Jag drömde en gång om min pojkväns morfar. Det har var visserligen snart ett år sedan men jag
vill ändå ta upp det.
Jag hade aldrig träffat honom och ändå var Joakim där nästan varje dag, hälsade på för att
han var väldigt sjuk. Notera: Jag hade aldrig ens sätt honom på ett fotografi.
En natt drömde jag om en gammal man som tog med mig till en plats han ville visa mig,
vi skulle gömma oss där. Det var massor av olika rum, jag minns ett med ett biljard bord.
Det är allt jag kan komma ihåg och jag minns ett ansikte som log emot mig och vinkade till
mig att komma.
Dagen efter ringde Joakim och talade om hans bortgång.

Två veckor efter låg vi i sängen en morgon och han visade fotografier och då dök det upp,
ett foto av hans Morfar och han såg precis ut som i drömmen.

För inte så länge sedan hände en liknande sak, denna gång om min Farmor. Jag har inte träffat
henne på flera år, förens jag hade en dröm. Nu, det enda jag minns här var att hon satt på en säng
med ryggen emot mig, hon hade en tofs i håret likt min längd. Hon satt där och sa inte ett ord, bara
gungade försiktigt som hon satt där längs sängkanten.
Dagen efter får jag höra att hon blivit mycket sjuk och låg på sjukhuset.

Jag låg själv inne under den tiden men gick aldrig och hälsade på henne, fören någon vecka
efter åkte vi till stället hon bor på. Där igen, jag hade inte sätt henne på flera år och
hon såg lika dan ut som jag drömde att hon gjorde. 

Dessa två drömmar jag har upplevt har tills nu varit de absolut otäckaste jag varit med om tills natten
till idag.

Jag har under många år trott att jag inte kunnat blivit med barn, bara någonting jag har fått
för mig, att jag helt enkelt är infertil. När jag fick konstaterat att jag hade Endometrios
trodde jag ännu mera på detta. Att få barn, en dag är min högsta dröm, kan jag inte få
bilda familj känner jag ingen anledning att finnas till denna värld, för det är den största
och enda jag önskar.

Den här drömmen var lite suddigare och något längre än de andra jag tidigare haft.
Men jag har aldrig upplevt något liknande.

Jag hade tagit två Gravititets test under samma vecka, båda negativa. Veckan efter
får jag åka in på sjukhuset för att någonting var fel, där jag födde en så otroligt vacker
dotter. Jag fick en sann känsla av att jag hade blivit en mor, på riktigt. & känslan var
kvar i mig även när jag vaknade, tårarna rann från mina kinder när jag vaknade och
kände en smärta i magen som gjorde att jag bara ville sticka kniven i mig, samtidigt som
jag hade kvar moderskänslan jag fick i drömmen, som var så sann. Jag låg i sängen i
över en timme för jag kunde inte resa mig av smärtan. När jag väl kom upp och kunde
gå på toaletten hade jag blött som en gris. & jag har inte släppt
tanken om det på hela dagen som gjort mig, lätt arg och ledsen. Men jag har inte mage
att tala om det. För denna obehagliga känsla går inte att prata om, inte i min situation.
Jag är rädd att somna just för att jag vill undvika att uppleva dessa saker, och det
är inte första gången.
Det är varje gång jag somnar och får sova hela natten. Men det är alltid olika saker, så som
att jag gör illa mig eller liknande händelse ovan. Men jag glömmer de flesta dagen efter
jag upplevt dem, även fast jag kan inte minnas vad det var
hur mycket jag än försöker. & det gör ont i hela mig.

Men vad jag upplevde inatt, kommer jag aldrig glömma.

Jag vet inte vad jag ska säga att jag upplever det som, annat än att min hjärna spelar mig
spratt som snart drar mig till vansinne.

I've been doing this war dance for some time, I know.
Treating love like a battlefield and taking it slow. Will you blink?
What do you think? The Union I propose
is dangerous, I know. Cause love is a game until it's played
and if it's lost it can't ever be saved.
We have heaven to gain and hell to lose
but, the difference is up to me.
So if you will, I will stop saying I won't
and start saying I do.
But life can take a long time
if you make the wrong choice.
Time sure seems to fly by when I hear your voice.

The stakes are high, how will I find
the courage to believe
we will succeed?


Light bulbs buzz, I get up and head to my drawer.
I wish there was more I could say
another fairytale fades to gray. I've lived on hope,
just like a child. Walking that mile
faking that smile. This is me, packing up my bags
and this is me, headed for the door.  This is me, the
best you ever had. I'm going to love myself
more than anyone else.  Believe in me even if
someone cannot see there's a stronger woman in me.
Won't lose myself again.

Dreams never come true.

Hej på er..

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Har väl tappat lusten att skriva en aning på senare tid, har också
haft endel för mig.. Nu kanske det blir lite mycket, men jag skriver här för de som är intresserade, nyfikna. För att jag själv skall slippa så mycket samtal och frågor om jag stöter på er, för det finns ingen ork med det.
Jag har legat nu i blödning 3 veckor så jag bokade en tid på Kvinnokliniken för att kolla upp det.
Då jag äter Ceracette mini-piller sedan 6 år tillbaka har jag aldrig varit med om maken till att
blöda så mycket, visserligen kan det hända, för endel personer att de blöder konstant.
Men jag kände att någonting var fel så jag var upp i förrgår och då hittade dom en systa som hade spruckit
på högra äggstocken. Jag hade så pass lite vätska i buken så kroppen skulle ta hand om det själv.
Jag fick då utskrivet nya, vanliga P-piller som jag skulle byta ut och sedan komma på återbesök om 2 månader.
Igår begav jag och Thello oss iväg till skolan, men jag hann inte mer än sätta mig på bussen till Härnösand
så började svetten rinna på mig och jag fick fruktansvärda magsmärtor. När ja kom fram till Härnösand
vände jag tillbaka till Sundsvall och fick skjuts upp på sjukhuset direkt. Då visade det sig att systan försvunnit,
vridit sig så jag hade väldigt mycket vätska i buken. Jag fick läggas in och vänta på operation. Jag måste bara lägga till att ja fick ett sms 13:30. Då har Erika och Nisse fått 13.22 och ligger på avdelningen näst intill mig. Så
strax innan min operation gick jag ut och såg Nisse utanför så vi följde med honom in och sa hej. De fick en Dotter vid namn Ambra, en riktigt vacker liten tös! :-) Sjuk blir man när man ser dessa små liv.  Träffade också
Dessans mamma som kom ifrån ultraljud och ska ha barn igen i April.
Senare på kvällen kom dom och hämtade mig för att köra mig till Operations salen. De skulle göra
titthål för att se om äggstocken kunde ha vridit sig, suga upp vätska samt blodet och se att ingenting annat
var fel. När jag vaknade på uppvakningen så började jag tokspy galla så de höll kvar mig där i två timmar
sen tvingade jag dem att köra upp mig på avdelningen så jag kunde få sova.
Senare på natten kommer kirurgen upp och förklarar att de fick upp all vätska men såg aldrig systan. Däremot hittade de en knöl på livmodern, på urinblåsan samt på djupare ställen där de inte kom åt.
Jag fick då diagnosen att jag har fått Endometrios, en kronisk sjukdom som drabbar 5-10% av alla kvinnor i fertil ålder. Vilket också förklarar mina andra problem jag har haft i kroppen under lång tid, te x extremt svåra menstruationer, myrkryp, rygg & höftproblem. Allt detta är nämligen symtom vid Endometrios.


Jag lånade denna information ifrån en hemsida och lägger ut den här, bara för att jag själv skall kunna skriva om detta utan att få onödiga frågor om vad det egentligen är och innebär.
Det som oroar mig mest, är just svårigheten att bli gravid. Som jag redan vet att jag har och
det är någonting jag har känt på mig i många år att det har varit så. Det är väl det som egentligen skrämmer mig mest. Att veta att jag kanske aldrig kan få barn. Och jag vet att jag inte ska tänka så, som alla försöker intala mig att sluta med. Men när man vet hur det ligger till är det svårt att bara lägga det åt sidan, när det är en
av mina största drömmar, att skaffa barn.



Några vanliga exempel på symtom vid Enometrios:
* Kraftig smärta under menstruation, smärta som ofta förvärras i slutet av menstruationen
* Riklig menstruation
* Smärtor vid samlag
* Smärtor i korsryggen och ut i benen
* Smärtor när man kissar eller har avföring
* Förstoppning och/eller diarré
* Trötthet, utmattning
* Svårighet att bli gravid

Dessa som jag markerat i tjock text är de symtom jag upplevt under hela 6 år.

Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor. Det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos.

Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet och infertilitet.

Vad är endometrios?

Endometrios

* orsaken till endometrios är delvis okänd * endometrios är en "godartad" sjukdom * vissa kvinnor med endometrios är symptomfria * endometrios kan ge kroniska smärtor * ungefär 10% av alla kvinnor i fertil ålder har endometrios * endometrios kan komma i alla åldrar * 25-50% av ofrivilligt barnlösa kvinnor har endometrios * säker diagnos kan ställas med laparoskopi * det tar i genomsnitt 5-10 år för att läkaren ska diagnostisera sjukdomen

Endometrios kommer av att livmoderns slemhinna (endometrium) finns på fel ställe; på t ex äggstockar eller äggledare. Endometrios är en vanlig men dold kvinnosjukdom som drabbar ca 5-10% av alla kvinnor i fertil ålder.

Det är en kronisk sjukdom som det ännu inte finns något bot för och man vet inte heller varför den uppstår. Det finns dock olika behandlingar att tillgå för att minska symtomen.

Livmoderslemhinna kommer ut i buken via äggledarna.

Endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig), metro (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken. Slemhinnan kapslas in och kallas cystor.

Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, urinblåsan och diafragma. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern.

Endometrios är en godartad sjukdom som inte leder till döden men den leder ofta till svåra livslånga smärtor.

Smärta

Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som ger smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.

Den psykologiska sidan

Endometrios kan medföra olika mycket smärta hos olika människor. Det kan innebära att vissa har smärtfulla menstruationer och/eller ägglossning, smärtfulla samlag eller smärtor som är där mer eller mindre hela tiden och med tiden blir kroniska.

Kroniska smärtor kan ändra vår identitet och våra roller i samvaron med andra i vår närhet. Arbete, karriär och socialt liv kan bli lidande. Man kan få nedsatt livskvalitét.

När smärtan sitter i underlivet kan det påverka våran syn på oss själva som kvinnor. Många känner sig mindre kvinnliga. Kvinnosjukdomar generellt får mindre uppmärksamhet och det gör det inte lättare för oss. Endometrios tas inte på allvar utan en allmän uppfattning är fortfarande att det är okej att ha ”menssmärtor”. Endometrios handlar om så mycket mer än så men eftersom smärta är någonting helt relativt till en själv så är det så svårt att hävda att sin smärta är värre än ”vanlig” smärta. Många kvinnor får besked om att det är inbillning, att det är omöjligt att ha så ont, det blir bättre då du får barn, att det är psykiskt mm eftersom inte läkarna hittar orsaken till smärtorna. Endometrios kan ibland vara svårdiagnosticerat.

Kroniska smärtor tar lång tid att få bort. Här behöver vi hjälp utav t ex en beteendevetare, smärtläkare, sjukgymnast mm. Vi rekommenderar alltid att ta till hjälp av både smärtläkare och beteendevetare.

Många lider av barnlöshet vilket kan vara mycket svårt att hantera och leda till en depression som i sin tur kan bli värre pga att smärta i sig kan leda till depression. Det kan bli en ond cirkel som man behöver hjälp med att komma ur. Mer om detta kan du läsa om på medlemmarnas sida.

 

 

Myter och missförståelser om endometrios

"Menssmärtor är normalt"
	Många kvinnor som söker hjälp för menssmärtor upplever att de inte blir tagna på allvar och får höra att deras mensssmärtor är ”normala” och ”är en del av att vara kvinna” eller att ”det är psykiskt betingat”. Andra får höra att de har en för liten smärttolerans.
		Många kvinnor har smärtor under menstruationen. Men smärtor som påverkar det dagliga livet är inte normalt. Varje kvinna med starka menssmärtor bör utredas för att hitta orsaken till smärtorna.
"Du är för ung för att ha endometrios"
	En omfattande studie på 80-talet avskaffade denna myt men den lever kvar hos många läkare. Det är relativt vanligt att tonåringar och unga kvinnor har endometrios.
"Hormonbehandlingar botar endometrios"
	Hormonbehandlingar undertrycker bara symtomen av endometrios. En del kan bli helt fri från endometriosrelaterade symtom i flera år efter en hormonbehandling medan andra får tillbaka symtomen så fort de slutar med behandlingen.
"Graviditet botar endometrios"
	Många läkare säger till sina patienter att skaffa barn så fort som möjligt bara så går endometriosen bort. Realiteten säger att graviditet i likhet till hormonbehandlingar, undertrycker symtomen för en tid, men botar inte sjukdomen i sig. SymptomSymtomen kommer ofta tillbaka när barnet är fött. De flesta kvinnor kan förlänga tillbakakomsten av symtomen genom amning eftersom amning hämmar menstruationen. Det är dessutom viktigt att komma ihåg att barn skaffar man för att man vill ha barn och inte som ett botemedel mot en sjukdom.
"Endometrios är en orsak till infertilitet"
	De flesta kvinnor med endometrios kan få barn.
"Avlägsnande av livmoder och äggstockar botar endometrios"
	Du blir av med menstruationen men inte nödvändigtvis endometriosen. Vid avlägsnande av allt inklusive all endometrios i buken kan man hämma fortsatt utveckling av sjukdomen.
"Som kvinna är det normalt att ha smärtsamma kramper vid mens."
	Många kvinnor har ont precis då mensen startar men ihållande och allvarlig smärta är ett tecken på att något är fel. Studier har visat att ca 70 % av kvinnor med kroniska smärtor i nedre delen av buken har endometrios.
"Endast äldre, vita karriärkvinnor får endometrios."
	Endometrios drabbar kvinnor oberoende av deras etniska ursprung, ekonomiska och sociala bakgrund. Denna myt har antagligen sitt ursprung i att kvinnor i karriären är mer benägna att söka läkarvård för sina smärtor.
"Endometrios kan förebyggas."
	Idag vet man inte något sätt som kan förebygga uppkomsten av endometrios. En del läkare tror att det kan finnas ett visst skydd mot sjukdomen hos kvinnor som får barn tidigt. En tidig diagnos och behandling som tar bort mensen kan förhindra/fördröja sjukdomens utveckling. Det finns vissa bevis på att kvinnor som använder P-piller under långa perioder har en mindre benägenhet att utveckla endometrios.
"Endometrios går att bota.."
	Tyvärr finns det inget bot mot endometrios – ännu. Det finns behandlingar som kan hålla sjukdomen under kontroll. Dessa kan göra dig mer eller mindre symtomfri under kortare eller längre perioder. Därför är det viktigt att kvinnor med endometrios får hjälp och stöd genom alla stadier i livet och inte blir hemskickade efter en sex månaders hormonkur med orden ”du är frisk nu”.

Ofrivillig barnlöshet

Många med diagnosen endometrios är ofrivilligt barnlösa. Ofta ställs diagnosen vid en fertilitetsutredning.

Orsaker till ofrivillig barnlöshet vid endometrios · Sammanväxningar · Smärtor · Defekt utveckling av äggen · Defekt ägglossning · Nedsatt äggledarfunktion · Nedsatt livmoderfunktion · Nedsatt immunförsvar Behandlingsalternativ vid endometrios och ofrivillig barnlöshet: · Medicinsk behandling · Kirurgi · Hormonell stimulering · Insemination · Provrörsbefruktning (IVF)

Endometrios kan leda till att det är svårare att få barn. För några tar det lång tid att bli gravida, andra får medicinsk hjälp till graviditet och vissa kan inte alls få barn. Barnlöshet kan påverka oss på många sätt i t ex förhållande till vänner och familj, samlivet med partnern.

Another cigarette, whatever I can get!
Everything I had I left behind, pictures of the past,
things that never last.. But satisfaction is… it's state of mind.
Somehow, someway with nothin’ left to loose
the past has got me searching for someone like you.
Put another candle in the wind. It’s just another thing
that I can't fix. Play another game that I can't win.
Maybe I should find a common ground, scratch another
problem off my list. Go ahead and kick me when I'm down
But I'm not leaving it like this Make another note, letters that I wrote.
I guess you should've known that I'd let you down.
I heard it all before. I've been through every door.
But don't you be so quick, to count me out..
You tried to knock me down, you kicked me in my head
and you got me on the ground...
But I'm not finished yet!

One word, that's all you said..
Your smile, just captured me, you were in my future as far as I could see...
and I don't know how it happened.. Inside, I built a wall
so high around my heart, I thought I'd never fall.
One touch, you brought it down......
The bricks of my defenses scattered on the ground.
Somethin' in your voice caused me to turn my head.

I was born on the cold side of the mountain. I wanna wake up on  the warm
side of the bed.. How I start here and how I end there.... That is the part I
ain't worked out yet. I wanna thank you for the  love that you give me and,
the sun that you put in my sky. You don't know how much you've lifted me up!
There's no way I could've made it this far... You came to me just when I
needed someone to believe. Every day I climb a little bit higher
and every night I learn something new. I'm writing it down in case I forget.
One day it'll be my story for you. On every page you will know how
much I love you. In every line you will see how much I care.
With every word we will grow a little closer. That's why I'm writing
it down, for you and for me and for the whole wide world to read.
All my life I've been hoping for my time to finally arrive. To put down this pen,
to say it's the end and wake up back home with you by my side.
With an angel on my left side and the devil on my right you're the one
who saves me from them dark unholy nights.. I don't know if I could
make you happy and I don't know if I could make you cry....
I don't know if the clock stops at midnight. I can't see past forever but
together baby, we can fly. I can see it in your eyes and feel it in your touch.
I know that you're scared but you never have been this loved.
It's a long shot, baby, i know it's true.
We can't spend every waking hour together but I can hold you for tonight.
Lying here with you , listening to the rain.  Smiling just to see, the smile
upon your face.These are the moments I know heaven must exist.
Looking in your eyes, seeing all I need. Everything you are, is everything to me.
I could live with losing everything but, I would die without your kiss.
So if you think this fire we lit inside will burn out, you're so wrong.
There's no way i could ever let you go, even if I wanted to..
Every day I live tryin' my best to give all i have to you.

( ` v ´ )

Skriver ett inlägg till, bara för lite tidsfördriv..
Har suttit ute med far hela kvällen och pratat om allt och ingenting, riktigt mysigt.
Nu sitter jag bara hemma och har kommit in i andra andningen så sova lär det inte bli på
några timmar..

Det handlar inte alltid om hur man ser ut,  utan hur man beter sig.
Det handlar inte om hur många vänner man har,
utan vilka som alltid finns kvar.
Det handlar inte om vart man vill,  utan om hur man tänker
ta sig dit. Det handlar inte om vad folk tycker om en,
utan vad man tycker om sig själv, och det handlar inte
om att få den alla vill ha, det handlar om att få den man själv vill ha.
Att vara speciell för någon är min högsta önskan.
Att va älskad för den jag är och att få älska någon
så fruktansvärt mycket. Och att alltid finnas där
att betyda något och att vara nått stort.
Men jag kan inte ens föreställa mig, hur det skulle vara...
Hur det skulle vara att Verkligen få känna sig, speciell och omtyckt..



Här, en liten sak jag skrivit för länge sen som jag hittade i min mapp på datorn, skriv gärna vad ni tycker...


Vad är egentligen mod? Är det att våga hoppa från ett flygplan med enbart en fallskärm på ryggen? Eller är det att våga säga ifrån om man tycker nåt är fel? Eller är mod kanske att våga vara sig själv?

Jag tycker inte att man ska säga vad som är mod eller inte. För vissa kan det vara modigt att hoppa från ett flygplan och andra kan tycka att det bara är onödigt och dumt. Och att säga att det är modigt att våga vara sig själv kan väl stämma ganska bra, men ändå, det finns nog sådana som tror att de är sig själva, eller låtsas vara det. Ta dagens punkare t.ex. De säger alltid att de är sig själva. Men stämmer de verkligen? Dagens punkare står inte för nåt, de har inga egentliga åsikter och de försöker intala sig själva att de är sig själva. Men de blir bara lurade och tillslut olyckliga.

Från början att vara punkare, som jag ser det, betydde att man hade en massa åsikter om samhället, om livet och massor av annat. De stod för sina åsikter och försökte göra något åt allt det dåliga, istället för att bara tjata om hur dåligt allt var. De tog ställning. De klädde sig i svart och gjorde tuffa frisyrer med sitt hår och sminkade sig hårt för att skilja sig från resten av mängden med människor, de ville visa för hela världen att de hade en åsikt.

Nu förtiden är det inte längre så att man skiljer sig från alla andra när man ”försöker” vara punkare, för nu är ungefär var åttonde ungdom ”punkare”. Det är fel, för det var inte så det var menat.

Hej hopp.

Nu sitter jag nere hos farsgubben och har busat med Maja hela långa dagen. Vi har haft det jätte mysigt,
verkligen :) Erika precis varit här och druckit kaffe med oss.
Maja har tagit sig en tupplur, helt slut lillgumman.
Nu sitter jag med Lillen i knät och myser.

Ställde mig på vågen förut och framsteg må man ha gjort!
Vägde 69.7 utan kläder på morgonen förut och nu vägde jag mig med full klädsel, tungt bälte
och full mage direkt efter maten och vägde 66.3 så 64 kan man iallafall räkna med.
Helt underbart :)  Skulle vilja väga mellan 60-62 och få vara kvar på den vikten, men det kommer nog :-)
Nu har Linda och Erika farit iväg så nu ska jag gå ut och sätta mig med farsgubben ute i kvälls solen.

Dagen började med lite poker till Lena min gamla lärare ringde.
Hon kom hit och vi pratade om hur allt varit och bestämt oss för att vi ska bege
oss ut med hundarna tillsammans någonting framöver. Jag fick
också en säck fylld med sprillans nya kläder och en väska. Kan ju gissa om jag blev glad.
Jag kunde ha i stort sätt allt, utom endel som var lite stor i storlekarna som mamsen fick ta.
I övrigt har jag varit ute och promenerat en sväng sen kikat på film och ätit mat. :-)
 Imorgon tänkte jag gå ner och kidnappa min kära syster och busa lite! ;-)
Har varit och med på tok för lite. Och det är dags att ändra på det nu om man ska
bli världens bästa syster.

Kvällarna blir allt svartare och svartare ute, tiden går så fort.. Hualigen..
Nu är klockan 12, dags att bege sig ut i mörkret :-)

---

Som fågeln flyger fri,  vill jag flyga.  Sväva fritt högt uppe i det blå.
Inte behöva lyda andra, inte ha nån att lyssna på.

Som fågeln flyger fri,  vill jag flyga. Dit jag själv vill..
Ingen som hindrar mig, ingen som håller mig still.

Som katten är självständig,  är jag lik.
Ingen får nånsin hålla mig fången.  När jag vill ha frihet,
när jag vill ut på äventyr.  Inget får nånsin hindra mig det.

Som en liten hundvalp, vill jag ha trygghet och smek.
Jag vill hoppa upp i en trygg famn  luta mig mot ditt bröst,
vill vara i en famn som skyddar mig  och när jag är ledsen
som ger mig tröst.  Som en nyfödd liten baby  vill jag känna
din närhet. Men släpps jag inte när jag vill släppas fri.
Om jag hålls fången då blir jag arg som ett bi.

Låt mig ha min frihet, låt mig flyga fri,
låt mig bara veta att du finns där.
Försök inte leda, inte följa efter.
Gå bara bredvid mig
och älska mig för den jag är.

Usch vilket tråkigt väder!
Dagens planer var att stjäla Atlas & Misa med mig upp till sjön och småkasta lite.. Men alla mina
grejer låg visst hos min kära bror.. Inget mer med det!
Igår var jag och mamsen iallafall hos Jocke. Vi gjorde mat och trimmmade Thello, eller det var
meningen att jag skulle trimma han, men det blev Joakim själv som gjorde det till slut...
Hur som helst blev det kanon bra och vi hade det jätte mysigt framför tvn med lost.
Inatt har jag sovit relativt bra.. Inte som de senaste nätterna då jag vaknat mellan 5-6 varje morgon..
Håller väl på att gå till sig, hoppas jag..

Jag blir iallafall kvar i Sundsvall i höst, då jag har valt att pendla istället för att söka lägenhet och det känns
mycket bra nu :-)

Imorgon ska vi ut med båten om vädret blir fint, som dom har sagt :-)

Vad ska man fördriva denna kväll med tro? Johan har ju tagit alla tv-spels konsoler med sig (fy skam!)...
När man väl blir sugen att sätta sig med det så finns det självklart inte till hands, som allt annat!
Man saknar inte korn fören båset är tomt, eller vad brukar man säga?
Kanske man ska ta och bege sig upp ändå.. En promenad kan inte bli annat än nyttigt både
för mig och hundarna :-)

I said I wanna touch the earth, i wanna break it in my hands,
i wanna grow something wild and unruly..
I wanna sleep on the hard ground, in the comfort of
your arms. On a pillow of blue bonnets
and a blanket made of stars..
I said cowboy take me away..
Fly this girl as high as you can into the wild blue.
Set me free oh i pray.. Closer to Heaven above
and closer to you. I wanna walk and not run, i
wanna skip and not fall.. I wanna look at the horizon
and not see a building standing tall.
I wanna be the only one for miles and miles..
Except for maybe you and your simple smile.
Cowboy take me away..
Fly this girl as high as you can into the wild blue.
Set me free oh i pray.. Closer to Heaven above
and closer to you.

Heeeelt tom är jag..
Men någonting må man väl göra för att fördriva tiden, skrivlusten kanske kommer..
20 minuter kvar till pokerturnering och segare kan sekundrarna inte gå, såväl minutrarna..
Ikväll fick jag reda på lite information som har, utan tvekan fått mig att besluta mig för
att helt enkelt strunta i lägenhets ansökan. Det kommer absolut vara lite halvdrygt
till en början, men som jag fick reda på i detta nu.. är det så mycket bättre..
Vänjer sig gör man ju alltid och dör gör man inte att ta en timmes mindre sömn för att
bege sig iväg. Har jag överlevt det förr, gör jag det nu också :-)

Jag pratade iallafall med en mycket gammal vän jag inte träffat på 8 år som kommer till Vindhem
denna vecka igen.. Vi fick kontakt åter igen för drygt 1 år sedan..
Men har inte hänt att vi pratat särskilt mycket ändå.
De var uppe för 1½ vecka sen senast men då befann jag mig i turkiet, så då
planeras det träff den här veckan och det ska bli förbannat kul! :-D


I turned on the evening news, saw a old man being interviewed.
Turning a hundred and two today. Asked him what's the secret to life?
He looked up from his old pipe, laughed and said "All I can say is."
Don't blink..
Just like that you're six years old and you take a nap. And you
wake up and you're twenty-five and your high school sweetheart becomes your wife.
Don't blink..
You just might miss your babies growing like mine did.
Turning into moms and dads next thing you know your "better half",
of fifty years is there in bed. And you're praying God takes you instead.
Trust me friend a hundred years goes faster than you think
so don't blink. I was glued to my tv when it looked like he looked at me and said
"Best start putting first things first.".
Cause when your hourglass runs out of sand
you can't flip it over and start again.
Take every breathe God gives you for what it's worth.
So I've been tryin' ta slow it down, I've been tryin' ta take it in.
In this here today, gone tomorrow world we're livin' in.

Naw, don't blink.
Life goes faster than you think..

Det känns jätte skönt att vara hemma igen.
Givetvis saknar jag dock Malin redan! Som tur är syns vi snart igen gumman min:)
När jag kom hem tog jag en öl med mamma på stan sen tog jag bussen ut till Älsklingen.
Vi tog någon öl bara han och jag tillsammans med en film framför soffan.
Sedan fick jag min efterlängtade massage som jag så länge fått tjatat om.
Vi hade det jätte mysigt hela kvällen och dagen efter. Att träffa honom var nog det ända som
faktiskt fick mig att vilja åka hem.. Annars hade jag utan tvekan stannat kvar.
Hur som helst kändes det super bra! :)
Nu har jag tagit två hemmadagar, fyllt i lägenhets papper som jag sitter och velar om jag
ska skicka in eller inte.. 1 månad kvar till tänkt flytt, 34 dagar för att vara exakt.
Känns lika bra som dåligt och jobbigt..
Jag har ändå 12 dagar till dom senast skall vara inskickad så tiden finns att fundera.

Att fatta beslut är väl inte någon av mina bästa erfarenheter..
Nu har jag bestämt mig att lägga det bakom mig och slå igen ögonen för verkligheten
till det är dags, att tvinga sig till att öppna dom igen..