storlillan

Det värsta är väl att jag har haft rätt hela tiden.

- Sanning eller lögn, man ger vad man får?
Det är iallafall så jag lärt mig att vara.

Kan du ge mig en förklaring? Jag önskar jag ville lyssna. Well i've heard it all, and i am getting bored.  

Jag står här och trampar men kommer ingen vart.
Mellan vitt och svart, där vill jag inte längre leva. Blickarna blir alltmer grå idag. Varför?
Det har du dig själv att skylla, för att såra mig?, kanske. Eller för att du är så osäker på
dig själv så du måste söka bekräftelse hos andra?, för att jag inte räcker till.
Kanske är det så att du alltid varit så, även i tidigare relationer?, för att det är bara så du är.
Är du ute efter att såra, svika och förstöra det som byggts upp?, för att känna dig stor,
mäktig, som du sedan inser att du inte är.
Försöker du bevisa att du kan göra vad du vill, utan att det blir någon skillnad?, för
att vad som än skér förlåter jag och stannar kvar.
Fråga dig själv, vad som är värt mest?, för jag har redan ställt frågan tusen gånger
men svaret kan inte vara annat än fel, eftersom besvikelsen dyker upp igen.

Vad tjänar du?, självkänsla, trygghet att det finns dom du kan söka tröst hos om, jag lämnar dig. 

Måste man ha en/fler "backup/s" för att man ska vara säker på sig själv?

Vi alla vet väl att den känslan bara finns där till det skapat tillräckligt med
problem att man förlorar det enda som man faktiskt, egentligen alltid
vill ha kvar. Därefter, slår det oss tillbaka och man har förlorat.

- Jag förstår inte varför, för det existerar inte i min värld.


Föreställ dig, i mina skor efter allt som varit kring oss och vad jag tvingats till de senaste månaderna på
grund av mitt tillstånd. Föreställ dig, hur ont det gör att ständigt bli knäckt av den man älskar.
Då spelar det inte längre någon roll, hur mycket du ställt upp när jag mått dåligt, eller hur mycket
du bryr dig. Då skulle du inte såra mig från första början och definitivt inte fortsätta i samma
riktning när du vet vart den leder.

De andra gångerna har jag inte blivit annat än ledsen & frustrerad. Men nu kan
jag inte längre beskriva hur det känns. För nu, har jag en mur framför mina ögon, som
jag inte tänker försöka ta mig över. Jag förstår helt enkelt inte varför, varför jag ska
låtsas att allt är okej när det inte är det!? Samma bortförklaringar och samma förbannade
lögn. Jag trodde för ett tag sedan att jag nått så långt ner man kan komma, psykiskt.
Men nu är jag dubbelt så långt ner och jag tror inte jag kan förlåta den här gången.
Det går bara någon månad ändå så är det samma sak igen, det fungerar helt enkelt
inte för mig. Tänk dig om jag skulle göra likadant? Är det
konstigt att jag inte tycker om när du undanhåller
saker för mig hela tiden, gör allt för att dölja det för mig? Att du
ändrar hennes namn till ett klubbnamn för att jag inte ska se, vem du egentligen
ringer, eller skriver till. Att du sedan ljuger om sanningen som jag t o m har bevis på,
för att vänta tills nästa gång det skér och tala sanning om gången innan, för att sedan
ljuga om det som skett nu? Är det också konstigt om jag undrar vad hon har, som
fattas hos mig, efter allt? Är det konstigt om jag undrar, när det har varit flera andra,
förut? Nej, för du hade tyckt samma sak.
Även om det tillhör de förflutna, så kommer det alltid tillbaks när samma sak
dyker upp, fast med ett annat namn(!?) Men det här namnet har varit i bilden sedan
kvällen du knäckte mig, 21 februari 2009. Ställ dig i mina skor och försök föreställ dig
hur jag mår över detta. Det vet jag att du inte kan. För du det är ingen stor grej
för dig, men vet du vad? Det är allt för mig!
Du såg hur sårad jag blev sist, ändå hände det igen och då påstår du att du aldrig
skulle, för att du såg hur ledsen jag blev sist. Du skulle inte tillåta det.
Ändå är det här tredje gången efter det? Whatever i try to do, i'll never be
good enough for you. Why is that? WHAT is that?

Jag undrar om det ens är värt att kämpa för, när allt egentligen är en stor lögn.  
Förnekar inte att du inte har känslor för mig, för det har jag sett, men det överväger inte
dessa ständiga lögner och bortförklaringar. Inte för mig, tyvär.

:(

You reeled me in with your smile andyou made me melt with your voice.
Now I've been gone now for a while. I don't wanna pay the cost
But it'd be best if you get lost because we know you'll never change!
Don't say that you need me and don't play these games with my mind.
You better get out of my my head cause you're wasting your time.
And don't say it's forever don't play, cause you had your shot.
You better stop messin' around cause you're gonna get caught. I guess I'm not the only one..
But see it's my heart on the line this time.
I'm your only one or i'm leaving.
I won't forget about our past, never. :( But,
now your making it much easier for me to see.
Don't say that you're sorry for breaking every inch of my heart!!!!


What did i do to diserve this? Tell me the truth and don't lie, you're pretty good
at that but no not this time. You know that you're gonna loose. Everything
and everyone that means so much to you. you feel your heart beat deep
down. You're in the shame of causing the stain.
I tried to cry myself to sleep 'cause it was suppose to hurt.
I know better then to let you break my heart, once again. You're not worth the time
that this is taking. How long's it gonna
take before you see that she's no me? So don't say you're sorry 'cause
i'm not gonna litsen. Now i know the reason why i could'nt breathe.
It's been to hard to say, we're fallin of the edge again.
Maybe you'll call me someday. Hear the operator say the number's no good
and that i've had a number of chances, for you. Youv'e got a face for a smile, you know.