Omtumlad, förvirrad..


Allt är så förvirrande och jag vill inte riktigt prata om det. Så jag skriver istället, men det är svårt att sätta ord för hur jag känner just nu.

Min vilja går åt alla olika håll, jag vet inte vad jag vill, osäker på vad jag känner & jag vet inte hur jag ska bära mig åt.
Ett tomrum, något som fattas.. Igår hände någonting som verkligen fick mig en funderare. Jag är lycklig, men jag är också en människa med alla möjliga känslor. Även om man egentligen har allt man kan önska sig, strävar man alltid efter något bättre.
Ett tomrun, något som fattas och jag vet precis vad det är. Men jag vet inte vart jag ska fylla det.
Just nu, splittras alla känslor olika vägar, och jag vet inte vilken väg jag ska gå. Hur jag ska ordna allting utan att det blir fel, och jag måste börja om igen.
Jag känner hjärtat i halsgropen och jag verkligen försöker svälja det med min stolhet, tankarna fortsätter forsa och det kommer allt mer. Jag bara suckar och tittar upp i skyn och låter det komma. Bara lite grann så är det över sen. Jag njuter, efter en kort stund kommer tankarna upprepande gånger.
Det är så förvirrande så jag vet snart inte vad som händer alls. Så många frågor som vill ha svar och så många vägar att gå.
Den här gången ska det bara inte bli fel, jag klarar inte av det, aldrig igen.




Skriver mer sen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0