storlillan

Med kritor ska jag måla,
Måla det vackraste jag vet.
Det första är ögon,
Ett par ögon,
Vackrast av dem alla,
Kristall blå och med glans av stjärndamm.
Sedan ett vackert ansikte fullt med liv,
Som virvlarna i det kristall blå vattnet där, Dina ögon födde.
Hår svart som natten och mjukt som silke.
En kropp att smälta för.
Men sedan kan jag inte måla längre.
Mina kritor kan inte fortsätta.
Jag målar och målar om igen,
Men måste börja om från början.
Men så kommer jga på vad som är felet,
Och är nu nöjd med min bild.
Personligheter lyser igenom skalet av kroppen,
Så därför kan jag aldrig fånag dig på bild,
För du är alldeles för vacker inuti...