storlillan

Hej alla glada!


Känner inte alls för att skriva nu egentligen men har annars ingenting att göra..
Veckan har känts väldigt kort.
Är fortfarande förkyld men det mesta börjar släppa nu tack och lov..
I fredags åkte jag in på stan och mötte Sara, Simon och Carina..
Vi gick runt en stund sedan satte vi oss och tog en fika på Charm.
Åkte hem till mig lite senare, lagade mat och tog några drinkar.
Jag sminkade och styleade saras hår innan vi for iväg till Jocke. Hos Jocke vart det en hel del
ölspel och nhl. Var en trevlig kväll som vanligt!
På lördagen fick jag tillbaka huggen i vänstra bröstkorgen och det bägrade släppa.
Så jag satte mig och börja ringa till distriktläkarjouren, när jag väl kom fram sa dom åt mig att komma
upp på stört. Jocke körde upp mig och jag hann inte mycket mer än att komma innan för dörrarna så svartna det för
mina ögon.. Fick sitta i väntrummet likt förbannat men kom in ganska fort ändå.
Blodprover till förbannelse, EKG och lungröntgen togs.. Allt såg jätte bra ut tack och lov.
Efter många om och men kom dom fram till att det troligtvis satt muskulärt, mellan revbenen har man bråsk som kan bli irriterat eller inflamerat sa han och det kan framkalla en fruktansvärd smärta.
Blev hemskickad med en inflammationshemmande kur att äta en vecka, blir det inte bättre skulle jag komma in igen efter det.. Så vi får väl se hur det går..

Imorse vaknade jag runt tio. Har inte hunnit gjort mycket mer än att sucka åt den förbannade snön.. Så trött på att det aldrig kan sluta. Nu vill jag bara komma till värmen och slippa de här tramset..
Ska ev. träffa Sara idag och umgås en stund.. Blir en tidig kväll, ska upp 5 imorgon och åka ner till Rättvik.



En liten text jag skrivit.. "varför är det så lockande att vara vaken på natten?"
Min upplevelse direkt från hjärtat..


Mörkret närmar sig. Det börjar bli tyst ute på gatorna.
Snart sover hela staden och det är bara jag, bara jag och tystnaden.
Jag tar på mig en jacka och går ut. Det finns ingen annan, bara jag.
Fåglarna har slutat kvittra. Nu är det bara ugglans hoande, ett
svagt sus från träden och jag.
En lugn promenad genom de tomma gatorna, känna tystnaden, låta tankarna
flöda och bestämma vad som kommer härnäst.
När jag når stranden hör jag plötsligt vågorna som slår lätt emot klipporna tillsammans med
hoandet och träden.
Jag sätter mig på klipporna, tittar ut över havet och ser ett blinkande ljus i horisonten.
Det är fyren som ser till att båtar ska se den när de passerar. Det är sällan jag ser passerande
båtar på natten.
Medans jag tittar ut över det stilla havet och fyren, tänker jag..
Bara jag, ugglan, träden, vågorna och fyren. Ingen som kan störa, ingen som kan förstöra
och ingen som har en aning..
En fridfull harmonisk känsla strömmar genom hela min kropp, det är mäktigt.
Jag blundar, lyssnar till vågorna samtidigt som det blåser till.
Nu hör jag småfåglar svagt börjar kvittra och vet att solen är på väg att stiga.
Öpnnar snart mina ögon innan känslan rinner ut i sanden.
Hela världen är min.

Sandra-Madeleine 5/2-09