Hua rastlöst..



Skriver ett inlägg till, bara för lite tidsfördriv..
Har suttit ute med far hela kvällen och pratat om allt och ingenting, riktigt mysigt.
Nu sitter jag bara hemma och har kommit in i andra andningen så sova lär det inte bli på
några timmar..

Det handlar inte alltid om hur man ser ut,  utan hur man beter sig.
Det handlar inte om hur många vänner man har,
utan vilka som alltid finns kvar.
Det handlar inte om vart man vill,  utan om hur man tänker
ta sig dit. Det handlar inte om vad folk tycker om en,
utan vad man tycker om sig själv, och det handlar inte
om att få den alla vill ha, det handlar om att få den man själv vill ha.
Att vara speciell för någon är min högsta önskan.
Att va älskad för den jag är och att få älska någon
så fruktansvärt mycket. Och att alltid finnas där
att betyda något och att vara nått stort.
Men jag kan inte ens föreställa mig, hur det skulle vara...
Hur det skulle vara att Verkligen få känna sig, speciell och omtyckt..



Här, en liten sak jag skrivit för länge sen som jag hittade i min mapp på datorn, skriv gärna vad ni tycker...


Vad är egentligen mod? Är det att våga hoppa från ett flygplan med enbart en fallskärm på ryggen? Eller är det att våga säga ifrån om man tycker nåt är fel? Eller är mod kanske att våga vara sig själv?

Jag tycker inte att man ska säga vad som är mod eller inte. För vissa kan det vara modigt att hoppa från ett flygplan och andra kan tycka att det bara är onödigt och dumt. Och att säga att det är modigt att våga vara sig själv kan väl stämma ganska bra, men ändå, det finns nog sådana som tror att de är sig själva, eller låtsas vara det. Ta dagens punkare t.ex. De säger alltid att de är sig själva. Men stämmer de verkligen? Dagens punkare står inte för nåt, de har inga egentliga åsikter och de försöker intala sig själva att de är sig själva. Men de blir bara lurade och tillslut olyckliga.

Från början att vara punkare, som jag ser det, betydde att man hade en massa åsikter om samhället, om livet och massor av annat. De stod för sina åsikter och försökte göra något åt allt det dåliga, istället för att bara tjata om hur dåligt allt var. De tog ställning. De klädde sig i svart och gjorde tuffa frisyrer med sitt hår och sminkade sig hårt för att skilja sig från resten av mängden med människor, de ville visa för hela världen att de hade en åsikt.

Nu förtiden är det inte längre så att man skiljer sig från alla andra när man ”försöker” vara punkare, för nu är ungefär var åttonde ungdom ”punkare”. Det är fel, för det var inte så det var menat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0